callmenasha.blogg.se

När vi skrev våra önskningar inför det nya året tror jag inte någon hade med en pandemi på sin önskelista. 

Bortskämda som vi är i ett land helt utan krig och naturkatastrofer så är vi lite konfunderade nu. Jag känner ibland, hur kan det bli såhär, i SVERIGE? 

Men jag antar att virus är rättvisa på det sättet, de drabbar alla lika, rika som fattiga, i-länder som u-länder. 

Jag har haft min beskärda del av Corona-ångest. Måndag och tisdag den här veckan var jag hemma med lite lätt hosta. På onsdag fick jag verkligen tvinga mig själv till jobbet. Ni vet känslan när man tar en paus för att överlägga med sig själv när man egentligen borde skynda sig ut på morgonen för att hinna med tåget till jobbet? 

Jag övervann min ångest på något sätt och väl på jobbet kändes det ändå bättre och bättre. 

Innan pandemin på riktigt drog igång i Sverige följde jag upphetsat nyhetsrapporteringen, hur många fall vi hade per dag osv. Vill man läsa om Corona så kan man ju göra det 24/7. Jag tror allt det bidrog till ökad ångest. Sedan späddes ångesten på ytterligare på jobbet. Oroliga kollegor och konstant prat om sjukdomen.

Nu har jag insett att jag inte har någon kontroll över det som kommer att ske. Självklart har jag som alla andra lagt om livet lite. 

Vi ställde in ett tänkt besök på badhuset, jag har inte varit till frisören på länge, vi går enbart till vår lokala sushi-restaurang där man ofta är enda gästerna och på jobbet är jag extra noga med att tvätta och sprita händerna. Som läget är nu finns det ändå en risk att jag blir smittad. Jag måste fortfarande gå till jobbet varje dag, jag åker fortfarande kollektivt med pendeltåg och jag träffar ganska många människor under en dag. Hade jag blivit beordrar att sitta hemma hade jag gjort det men jag är glad över mitt jobb. Jobbet ger mig något annat att tänka på. 

När man känner att oron börjar ta överhanden är det dags att vara snäll mot sig själv. Jag har försökt göra avslappnande saker senaste dagarna som promenader, pyssel och yoga. Det funkar. Jag tror inte jag är den enda som känner av den rådande situationen som en extra tyngd på mina axlar. 

Så mitt råd till er är: 

Följ rekommendationer angående hygien och sociala kontakter som är anpassad för din åldersgrupp och riskgrupp! 

Oavsett vilken grupp du tillhör så kommer det här påverka dig. Var snäll mot dig själv, ta dig tid att ta hand om dig själv på det sätt som passar dig! 

Om du känner mycket stress när du skrollar från ena artikeln till den andra om covid så ska du nog dra ner på din konsumtion av nyheter. De stora nyheterna kommer ändå nå dig. 

Ta hand om varandra! Ett sms som frågar "Hur är det? Hur mår du i dessa tider?" Kan betyda lite extra nu. 

Och till sist vill jag rosa mina gamla kursare och bekanta och alla andra som kämpar på på våra akutmottagningar, på infektion och på intensivvårdsavdelningar där de själva kan utsättas. Ni är guld! 

Vi hörs! 

Att pyssla med växter får mig att må bra