callmenasha.blogg.se

Hej! 

Då det inte fanns jobb i Stockholm har jag idag åkt till Kalmar län för att jobba i 2 veckor. Det innebar 4 timmars resa med tåg och 2 byten. Jag blev hämtad där jag gick av bussen av ägaren till vandrarhemmet jag ska bo på. Det är en familj som äger vandrarhemmet. Stället har nästan 1000 kvm boarea. Man går vilse inomhus, så stort är det. Pappan i familjen skjutsade mig till Konsum och jag köpte mat för veckan och så bjöd de på en kopp te och trevligt samtal. 

Nu ligger jag på mitt rum och ska snart sova, tänkte läsa lite i min bok först, läser Den som stannar, den som går av Elena Ferrante. 

Det enda jag oroar mig för imorgon är att mitt inlogg ska fungera i deras journalsystem och att jag ska kunna lära mig journalsystemet snabbt. 

Vi hörs! 

 

Hej! 

Vi kom äntligen hem på tisdag förra veckan. På fredag flyttade vi. I samma veva gick bilen sönder och sambon var tvungen att lämna nya blodprover för uppföljning av denguefebern. Så hektiskt! 

Nu har vi iaf landat i nya lägenheten, vi har bott här i 3 dagar och det är fortfarande  flyttkaos. Vi hade både professionell flytthjälp och städhjälp vid den här flytten, tack och lov. Det hade inte gått annars. 

Idag har bra saker hänt. Efter torka på jobbfronten fick jag idag 5 veckors jobb. Det är verkligen goda nyheter. Jag ska åka till Kalmar län 2 veckor och så har jag fått 3 veckor i Nynäshamn där jag varit tidigare. Det ska bli kul! 

Jag har aldrig jobbat borta så det blir en erfarenhet. 

Vi bokade också en resa till Sundsvall för påsk. Ska hälsa på en gammal vän och hennes familj. Det blir kul! Det är skönt när man kan planera sin tid lite framåt tycker jag.

Idag hämtade vi bilen på verkstaden. Nästan 10 000 gick det på, så dyrt att ha bil. Vi åkte sedan till Kista och åt och jag köpte dem 2 sista böckerna i Ferrantesviten på bokrean. Ser så mycket framemot läsningen. 

Vi hörs! 

 

 

Hej på er! Sist jag skrev var vi på Koh Lanta. Ön imponerade inte på mig första dagarna och jag tycker fortfarande att Koh Samui är finast men vi bestämde oss för att stanna där och var där en hel vecka. Vi bytte hotell efter första natten och hittade ett nytt hotell i Saladan och centrum på ön. Det blev vi nöjda med, många restauranger och affärer i närheten och inte särskilt långt till stränderna. Vi var på en strand som heter Klong Dao beach där det var mycket mindre folk än på Long beach. Även om stranden inte var lika fin som Long beach föredrog vi det då det var glest mellan besökarna.

Vi var även på besök på Koh Landa Animal wellfare. Det är ett sjukhus och adoptionscenter för katter och hundar. Det finns en hel del herrelösa djur på ön och på det här stället tar de hand om djur som tex blivit påkörda el skadade. De har dagliga turer för turister där de berättar om verksamheten och där man får titta på djuren. Stället drivs på volontärbasis och med hjälp av donationer och det är ofta turister som väljer att adoptera djuren och tar med sig dem hem. Man kan också hjälpa till genom att gå ut och gå med hundarna tex. Det var intressant för jag har aldrig varit på ett liknande ställe. 

Vi hyrde en kajak en dag och gav oss ut i ett mangroveträsk och sedan på öppet hav helt utan guide. Det var en upplevelse. Man kunde se många apor som bodde där bland mangroveträden och vi såg roliga fiskar och fåglar. Vi var inte ute mer än 1,5 timme men det är något jag kan rekommendera. 

Kvällen innan vi skulle flyga tillbaka till Bangkok blev Tommy sjuk. Ont i muskler och lite feber. Vi hade hyrt en egen snabbåt till fastlandet och egen van till flygplatsen till Krabi så det gick bra och även så flyget till Bangkok. Däremot fick han hög feber på hotellet i Bangkok, som mest hade han 39,4 grader och det är ju mycket för en vuxen. Vi kontaktade vårt försäkringsbolag och avvaktade en dag innan vi sökte vård på Bangkok hospital. Och vilket sjukhus sedan, så välorganiserat och fräscht. De fick snabbt kontakt med försäkringsbolaget som okejade alla kostnader. Vi fick träffa en läkare inom 45 min som beställde prover. Antikroppar mot denguefeber var positiva och därmed var diagnosen klar. Tommy blev inlagd på avdelning och tillbringade sedan 4 dagar där. Han hade absolut ingen aptit och så fort paracetamol som han fick gick ur kroppen så tempade han upp. Deras strategi var att ge honom 500 mg Paracetamol först när han hade feber vilket resulterade i febertoppar som sänkte honom. Efter diskussion med hans läkare lyckades jag få igenom att ge medicin var 4:de timme och sedan blev han mer el mindre feberfri. Personalen var trevliga och framför allt var det ett mycket bekvämt sjukhus med enkelrum, hotellstandard och obegränsade besökstider. 

Igår var Tommy själv mycket trött på att vara inlagd, mådde bättre och ville hem. Han pratade med läkare nr 2 eftersom den första var ledig över helgen och till slut fick vi åka hem till hotellet igår. Försäkringsbolaget har förlängt bokningen på vårt hotell 2 gånger och vi har hunnit bo på 3 olika våningar på Mandarin hotell som är 4,5 stjärnigt. 

Igår var vi bara på rummet. Idag har vi faktiskt varit ute en sväng och även ätit lunch på hotellets restaurang. Nu väntar vi på besked från SOS international om flygbiljetter hem imorgon. Måste säga att jag är imponerad över hur väl kontakten med SOS har fungerat, de har varit snabba och hjälpsamma. Nu hoppas vi få komma hem bara. 

Trots detta oväntade slut på vår resa tycker jag ändå att vi har haft en bra semester. Vi har varit borta nästan hela februari och med tanke på hur mycket alla har skrivit på sociala medier om snö och kyla i Sverige känns det ju skönt. Vi har sett ett nytt land, tom rest runt lite här Thailand, fått umgås med varandra och flytt vardagen. Vi har solat och badat på väldigt fina stränder och hunnit koppla av och vi har smakat massa god mat. Jag kommer sakna det thailändska köket, att man kan köpa god och mättande mat för 25 kr nästan varsomhelst. 

Thailand är extemt lätt att resa i och jag kan rekommendera det, glöm bara inte myggmedlet! 

Vi hörs!