Min fantastiska väninna
Kategori: Allmänt
Hej!
Det var länge sedan jag skrev om en bok men nu har jag kommit igång med läsandet igen.
Den här boken är det nog många som har läst. Den här är den första delen i en svit som handlar om 2 väninnor i Neapel på 50-talet. Flickorna bor i ett fattigt kvarter och blir vänner redan när de är små. Den ena är dotter till en vaktmästare medan den andras pappa är skomakare. Det är ett brokigt kvarter, en av grannarna blir mördad och en annan är sinnessvag. Det är rivalitet mellan ungdomarna i kvarteret och våldet är aldrig långt bort. Romanen följer flickorna från småbarnsåldern upp till tonåren.
Elena som är huvudpersonen har ett gott läshuvud och får fortsätta i skolan vilket är ovanligt för den tiden. Lila som också är riktigt smart får inte samma möjlighet utan får istället hjälpa sina föräldrar i hemmet och skomakarverkstaden. Ändå är det Elena som ser upp mot Lila och är fascinerad av allt hon gör. Det finns en speciell aura kring Lila som påverkar alla omkring henne, en charm som blir tydligare ju äldre hon blir.
Jag tyckte faktiskt att boken var lite seg i början vilket förvånade mig eftersom den har fått sådant genomslag. Ungefär efter halva boken släppte segheten och det blev intressant. I början var det många lösryckta barndomshistorier som jag hade lite svårt för. Den här boken påminner om en annan jag läste som heter Stål, av Silvia Avallone, också italienska också skriver om ett par väninnor. Även den boken tyckte jag var lite seg, kanske är det det italienska språket och dess översättning som det tar ett tag att vänja sig vid.
Men nu när flickorna i Min fantastiska väninna har nått 16 årsåldern och den ena redan har hunnit gifta sig är berättelsen spännande och jag kommer att läsa resterande romanerna i sviten.
Mer läsning åt folket!
Ciao!
Visste ni att Elena Ferrante är en pseudonym?
Om du gillade Min fantastiska väninna kan jag rekommendera Stål, inte helt olik varandra i stilen
