callmenasha.blogg.se

Ny i Stockholm, läkare till yrket och livsnjutare.

Freadagsmys

Kategori: Allmänt

Hej!
Igår efter jobbet åkte jag hem till min gamla kursare Ingrid och umgicks med henne, hennes sambo och deras söta dotter. Det är så mysigt med småbarnsfamiljer. Lugnt och skönt! ( ja iaf för en själv som bara är och hälsar på)
Selma har vuxit till sig mycket sen jag såg henne sist, så kul att se utvecklingen.
 
Fröken Selma
 
 Hon undrar vad jag är för en!
 
Saker man hittar hos dem med småbarn. En annan version av Mr Rabbit?
 
3 månader och vet hur man poserar!
 
Naw!
 
 
 
 

Kommentarer

  • Mimmi säger:

    Jag ber om ursäkt för sent svar, men jag har varit så trött efter att ha jobbat denna vecka att jag slocknat direkt när jag kommit hem. Men iallafall.

    Det är ganska larvigt med att vara rädd inför framtiden då det egentligen ska vara spännande och man ska "embracea" det som händer en. Men jag har tyvärr haft återkommande depressioner och panikångest (var arbetalös ca 1 år efter studenten) och är rädd att jag sna hamna i det där igen. 1 år är förlorat liksom.

    Men just nu jobbar jag på ett dagis och stormtrivs. Är ett vikariat egentligen men jag har jobbat heltid ett tag nu och får hoppas att de ringer efter mig imorgonbitti!

    Hur kom du fram till att du ville bli läkare? :)

    Svar: Hej hej! Kul med kommentar! Det var tråkigt att höra att du har mått dåligt en period, men du verkar vara på fötter nu. Arbete kan verkligen skänka en sinnesro. Visst är det kul med förskola? Det händer mycket helatiden och man är helt mör i kroppen när man kommer hem. Jobbade själv inom förskola en månad på heltid en mycket kall och regnig november månad för många år sedan. Många blöta utelekdagar blev det. :)Jag kom på det här med läkare i 3:de ring. Hade ok betyg och hade spanat på olika utbildningar och pratat med en syokonsulent på universitetet. Minns inte exakt hur jag bestämde mig men det kändes som ett bra val. Ett yrke man kan syssla med överallt i världen, man blir aldrig färdiglärd, man får hjälpa andra, bra betalt osv. Känns bra så här långt. Hoppas du fortsätter må bra och tänk på att 1 år under en hel livstid inte alls är mycket. Själv började jag plugga först när jag var 24. :) Lycka till!
    Nasha

    2014-10-26 | 20:40:08

Kommentera inlägget här: