callmenasha.blogg.se

Jag vet inte om ni har vägarna förbi Burgården el något annat av stans gymnasier?

Jag åker vagn förbi ibland och vad får man se då? Jo en hjord av ungdomar som ser ungefär likadana ut.

Tjejerna har långt hår allihop som de har grejat konstfullt med tex med hollywoodlockar (hur de nu hinner det när de måste gå upp tidigt och skynda till skolan), ett par svindyra stövlar av märket Hunter, en dyr väska och smink som är värdigt vilken tonårsmodell som helst.

 

Kom ihåg, dessa är ungdomar som är 16-18 bast, bor hemma fortfarande och inte tjänar några egna pengar alls. My god! Det känns som bara skorna kostar lika mycket som hela min out fit trots att jag är 29, läkarstudent och har arbetat iaf 4 år i mitt liv.

Varför ser de likadana ut? Det är ju läskigt! Finns det absolut inga variationer när det gäller klädsmak bland ungdomar? Vi vuxna har iaf några olika stilar att välja på el ganska så många faktiskt om man tänker efter.

 

Vilken jäkla press det måste vara att behöva se ut som en fotomodell varenda dag när man ska till plugget. Och smala är de också hela gänget som stickor. Puh!

Jag lovar de ser ut som kloner och om du får ett sådant gäng framför dig kommer du inte kunna skilja den ena från den andra. 

 

Det var kanske inte mycket bättre när vi själva gick på gymnasiet men jag kan faktiskt inte minnas att någon hade så dyra grejer/kläder på min tid.

Hur tänker föräldrarna? Alla andra har ju ett par Hunters så då ska min söta lilla flicka också ha ett par?

 

Vad kommer motivationen vara för dessa ungdomar att plugga, skaffa sig ett bra jobb och tjäna hyfsat med pengar när de redan "Have it all" som 16-åringar?

Och då ska vi inte prata om 14-15 åringar som modebloggar och lägger upp den ena efter den andra dyra märkesvaran de har köpt.

Missförstå mig rätt, jag är för att skämma bort ungarna lite, jag är ingen snål jävel men måste de verkligen ha det senaste/dyraste? I don´t think so.

Är jag mossig nu och glömt hur det var att vara 17?

 

När jag var 17 så hade jag redan flyttat hemifrån och  hade en hyra att betala. Jag fick hjälp hemifrån ekonomiskt men absolut inte för att lägga på onödiga märkesprylar. Jag och mina klasskompisar gick en svår gymnasielinje och slet faktiskt, allt jag minns av gymnasiet är otaliga kemi och fysiklabbrapporter som skulle lämnas in varje vecka. Däremellan minns jag faktiskt en och annan mysig fikastund på nåt av Karlstads kaféer med min polare Emma också. Mysigt hade vi men inte några märkesplagg att tala om.

Ja ni, nu har jag gnällt färdigt men öppna ögonen nästa gång ni går förbi ett gymnasium i stan och säg till om jag har fel!

Ciao!

 

 

Ungefär sådär ser dagens ungdom ut allihop fastän de inte är några Olsens.

Och finns det något meningslösare än ett par Hunters? Gummistövlar för 1200 kr? Com on!