Hej!
Idag jobbade jag för 7:de dagen i rad, så nu är jag lite trött. Men det var en bra dag, gillar verkligen läkarsekreterarjobbet. Så mysigt att sitta och skriva journaler.
Efter jobbet var jag hemma en sväng och sedan var jag ute och fikade med några tjejkompisar. Som vanligt när ett gäng läkarstudenter ses blev det en hel del läkarsnack, sommarjobb, ångest inför allt framtida ansvar etc. Annars snackade vi lite om killar och det vanliga. Det var trevligt!
Det är viktigt att planera saker nu i vinter så man faktiskt kommer ut ibland. Risken är annars att man blir sittandes hemma när man är i stugvärmen och tittar ut på mörkret och snön.
Imorgon är jag ledig och ska på eftermiddagen träffa ett annat gäng gamla klasskompisar för lite årligt julfika. Sedan ska jag träffa ytterligare en kompis på kvällen och säga hejdå för hon ska åka bort, IGEN!
Behöver verkligen träna ioma jag har suttit 8,5 timmar på jobbet två dagar i sträck och känner att ryggen protesterar. Funderar på simning. Den här veckan har jag ganska mycket planerat.
Tänkte skriva lite om social stress. Alltså inte stress över jobb, studier etc utan sådan stress som skapas pga vårt sociala liv.
Nu vet jag att alla är olika men just tjejer i min ålder har ofta många vänner de ska hinna träffa och det kan bli stressigt när man samtidigt har ett jobb el studier att sköta.
Jag vet själv att jag periodvis i livet mått dåligt över att jag inte hunnit vara social.
Som tur är har jag förstående vänner som vet att jag periodvis inte har mycket fritid pga studierna.
Det kan kännas jobbigt att tacka nej till saker trots att man faktiskt inte har tid.
Jag personligen prioriterar det sociala ganska hårt. Jag gillar att umgås med andra. Men en sak som jag har lärt mig under mitt studieuppehåll är att det inte är farligt att vara själv.
Jag har haft så många dagar då jag har varit helt själv.
Det finns massor att göra även om man är hemma själv och ibland kan det dessutom vara oerhört skönt att faktiskt inte göra så mycket.
Vår sociala stress kommer delvis från att vi inte gillar att vara själva. Därför planerar vi in alldeles för mycket saker och går nästan sönder när vi måste tacka nej till den där festen som alla andra ska gå på.
Ibland är det bästa alternativet faktiskt att stanna hemma, ta det lugnt, vila, sova el fixa saker man har kommit efter i just för att vi behöver vila/ ta igen oss.
Våga vara själva och våga att inte ha fullpackade scheman helatiden!
En annan sorts stress är en form av grupptryck. Själv är jag ganska lättpåverkad och de jag umgås med påverkar mig mycket.
Tänk tex om alla i ett gäng är smala, klär sig snyggt, är extremt duktiga i skolan el whatever. Det är lätt att man dras med och vill vara som alla andra. Och det är dåligt om det får en att må dåligt.
Vid sådana tillfällen får man stanna upp och tänka: Vad är mina prioriteringar? Vill jag göra som alla andra el vill jag göra på mitt eget sätt? Masshysteri är ändå den värsta sortens hysteri.
Det var några kloka ord från mig som just nu sitter och lyssnar på ett stycke pianospel.
Vi hörs!
Lite decemberstämning!
