callmenasha.blogg.se

Jag som många andra har varit hemma i veckan med diffusa förkylningssymptom. Det har därmed blivit en hel del läsning. Boken heter Kriget har inget kvinnligt ansikte, skriven av Svetlana Aleksijevitj. Hon fick Nobels litteturpris 2015. Den här boken sträckläser man inte. Den är dyster, obehaglig och relativt lång.  Boken handlar om ryska kvinnor som deltog i andra världskriget. Och de var tydligen många. I alla delar av ryska armén fanns det kvinnor. Ofta var de dessutom väldigt unga, 16-20 år när de ryckte in. De var ofta ivriga att försvara fosterlandet och därmed frivilliga. De kunde jobba inom sjukvården, vara stridspiloter, laga mat el annat. Boken bygger på intervjuer och består av korta berättelser berättade av olika namngivna kvinnor som deltog  i kriget. 

Det är förstås många berättelser om död, blod, skräck och lidande. 

Kvinnorna fick bära enbart uniform i flera år och klipptes korthåriga något som inte var vanligt för kvinnor på den tiden. De beskriver hur ovant det var att ha på sig klänning efter kriget el gå i högklackat. Många av de klarade inte åsynen av färgen röd efter kriget pga alla blodbad de hade upplevt. 

Efter kriget döljde många av de att de hade varit vid fronten då det inte antogs vara passande för kvinnor och de som hade varit med i kriget kunde ha svårt för att hitta en make. Medan männen blev hjältar efter kriget kunde kvinnorna alltså vara ensamma och föraktade. 

Det är ett stycke historia som känns främmande. Ivern att åka till frontlinjen där risken för att dödas var stor kan jag inte riktigt förstå. Jag antar att det handlade om en generation i en annan tid och kultur där man tänkte annorlunda. 

Jag är glad att jag härdade ut och läste den. Den belyser tydligt hur jäkla hemskt krig är i allmänhet 

och att kvinnor diskriminerades även när de var krigshjältar. Boken är inget för dig som är en ovan läsare dock. 

Vi hörs! 

Äntligen har jag läst andra boken i Fogelströms serie om Stockholm. Precis som första boken var det sträckläsning som gällde, den här är alltså också bra. 

I andra boken Barn av sin stad får vi följa Henning och Tummens barn, så det kan sägas vara en släktkrönika. Mer el mindre alla från första boken berörs även här. Det blir alltså många karaktärer att hålla reda på. Den här boken har ingen huvudperson utan vi får följa ett antal människor. De vi får läsa mest om är Emelie, Hennings dotter som börjar arbeta på tvålfabriken redan som 12 åring och som sedan avancerar. Vi får följa Hennings son August som efter faderns död får ett nytt öde. Hans liv ändras drastiskt när han adopteras. 

Boken skildrar tiden fram till sekelskiftet år 1900. Det är fortsatt stor fattigdom även om arbetarna börjar organisera sig och bilda fackföreningar. Tiderna börjar bli något ljusare. 

Kvinnorna är dock mycket utsatta, det är flera sorgliga kvinnoöden med övergrepp, våldtäkter, oönskade graviditeter och prostitution. 

Jag tyckte om den här boken och ska snart börja på nästa. Hela den tidsepoken är fascinerande och så långt bort från dagens verklighet. Hela serien finns att beställa på Adlibris för 59 kr styck. Löp och köp! 

Vi hörs!